Antagningsbesked

Jag kom in! Pepp, pepp, pepp!

Påsar under kinderna

På grund av sömnproblem och en Hultsfredsvistelse är jag mer trött än jag varit sedan millenieskiftet, ungefär. I stället för att ha påsar under ögonen har jag fått påsar under kinderna. Kinderna har blivit tunga och hänger ner mot hakan.

Snart ska jag cykla hem. Det är livsfarligt att cykla när man är trött, men det är inte olagligt. Alltså är det okej.

Best of kundtjänst

Jag är på jobbet. Ännu en gång fascineras jag över människors totala dumhet. Man vänjer sig liksom aldrig. Jag ska göra en coffeetablebok med kopior av de brev som jag svarar på. Eller så ska jag göra en ljudbok med "best of kundtjänst". Härliga samtal med pensionerade skåningar som börjar samtalet med "är du en riktig människa" och som undrar varför vinsterna bara tillfaller folk i villa/skåne/norrland/stockholm eller folk som har målat huset med en speciell målarfärg.

Nu ska jag svara på ett brev som avslutas: "Är 87 år och har endast 7000 kr i månatlig pension! Att ha blivit föremål för era obehagliga metoder har till stor del förmörkat min tillvaro i livets slutskede".

Hej du 87-åring!

Vi beklagar att ditt liv har försämrats i och med ditt medlemskap hos oss...

I går kom jag hem från Hultsfred. Peppen var väl inte alltid på topp, men Hultsfredsvistelsen får ändå betyg godkänt. Själva festivalen bör egentligen skrotas. Det är deprimerande när alla bra band dissas och alla dåliga drar storpublik. Jag tror att Evanecense drog mest folk.

På lördagen såg jag Pet shop boys tillsammans med kanske 500 andra tappra framför Hawaiscenen. Det hällregnade hela konserten som kändes ganska surrelalistisk. Det var hitparad från början till slut och Go west och It's a sin var extranummer. Det var fin och lite sorgligt och ibland ganska mäktigt.

Hur många gånger har de uppträtt med Go west? Hur kul kan det ha varit att stå framför ett halvtomt lerfält i Småland i tio graders värme? Hur många miljoner fick de för att komma dit?

Moderathat

När vi var i Barcelona lekte vi hatleken när vi åt middag. Den gick ut på att var och en fick nämna en person de hatade och motivera varför. Vi orkade inte gå in på politiker, eftersom det är lite förutsägbart. Personer som Laleh, Sofia Talvik, Sanna Bråding och Adam Alsing dök upp som hatobjekt.

Men personerna ovan är ju knappast värda att hata, även om de är störiga. All hatenergi bör jui läggas på politiker. Sedan förra hösten blir jag på dåligt humör ungefär varannan dag på grund av alla moderater. Det kan ju låta barnsligt, men jag hatar dem verkligen.

Mitt största hatobjekt är Stockholms bostadsborgarråd Kristina Alvendal. Hennes uttalande om att de låga priserna vid utförsäljningen av hyresrätter är "plåster på såren" för de stackars hyresgästerna som inte fick köpa loss sina lägenheter under förra mandatperioden är fruktansvärt provocerande. Jävla människa, kolla på Hemnet så får du vad en lägenhet kostar idag. Jag fattar inte hur man kan tycka att det är rimligt att vissa ska få tjäna en halv miljon eller mer "som plåster på såren".

Det är synd att det är helt ute att vara politiskt engagerad, för det skulle sannerligen behövas någon motståndsrörelse mot de här mongomoderaterna med snedvriden tycka-synd-om-mentalitet.

C-uppsats, no more!

Min C-uppsats blev inte sågad igår. Världens största nervösklump skingrades i går när jag insåg att examinatorn tyckte att uppsatsen var bra. Det var en ganska speciell upplevelse rent fysiskt. Innan det var dags tänkte jag att jag antingen kommer att börja gråta eller börja kräkas. I stället märkte jag att jag började le med hela ansiktet.

Jag firade med pizza och öl och teater.

En tjej som la fram sin d-uppsats blev sågad av opponenten. Efteråt fick vi reda på att hon hade bröstcancer. Så himla jobbigt.

Påven och Sverige

Ibland är det väldigt underhållande med nyhetsrapportering. Idag såg jag på Rapport hur påven åkte på en liten vagn över ett stort torg och vinkade.Då hoppade en galen tysk upp på påvens vagn och blev nerbrottad av påvens livvakter, men påven märkte ingenting och bara fortsatte att vinka. Rätt misslyckat försök att få uppmärksamhet.

Sedan klippte Rapport direkt över till Nationaldagsfirandet på Skansen där Kungen och Silvia åkte i en liten vagn och vinkade. Reporten intervjuade olika människor angående vad de tycker om nationaldagen. En åttaåring sa "det är bra. Jag har fått lunch". En kvinna som hette Feven (!!!) sa "Alltså, det är coolt med såhära nationaldagen". En tant fick uttala sig om vad som är bra med Sverige: "Freden! och så har vi ett så fantastiskt fint kungahus. Det ska vi vara rädda om".

Alla vet ju att det bästa med Sverige är kranvattnet, förutom det i Uppsala.

Mañana, mañana

Nu är jag tillbaka från minisemestern i Barcelona men jag är dessvärre inte utvilad. Det var rätt hektiskt att vara turist och festivalbesökare på samma gång.

Spaniens främsta kännetecken är ju mañanaattityden. Den var högst påtaglig, till exempel är den goth-kitchiga kyrkan Sagrada Familia inte klar fastän den började byggas för 125 år sedan. Som besökare blir man ganska irriterad. En kö i Spanien tar dubbelt så lång tid som en lika lång kö i Sverige, men snart dras man med och blir lat. Jag missade ungefär alla band som jag skulle se, och eftersom Hot chip började spala 03:45 somnade jag framför konserten.

Vi bodde i en sjukt bra 6-rumslägenhet med tre balkonger och två kök. Eftersom jag bor på knappa 25 kvadrat är jag väldigt lättimponerad när det gäller yta, inbygda diskmaskiner och sällskapsrum