Jämtland

På söndag ska jag åka och hälsa på min släkt i Jämtland. Jämtland är känt för Storsjöodjuret, att de har bildat en republik med egen president och flagga och för älgar. Jämtland är, enligt mig, urtypen för hela Norrland, det finns mycket skog, men inte så mycket social kompetens (social kompetens kanske är ett väldigt uttjatat begrepp, men när man pratar om Norrland är det andvändbart). I Jämtland existerar inte artighet och hyfs. I Jämtland frågar man inte andra om vad de exempelvis gör på jobbet, hur det går i skolan o.s.v. Allt som kan vara lite svårt att förstå eller som ligger utanför Jämtlands gränser är ointressant. I Stockholm avskaffades jantelagen kanske på 50-talet, men i jantelagens hemvist lever och frodas den.

I dagens SVD intervjuar Vapnet-Martin Jämtlands president Evert Ljusberg. Evert Ljusberg får frågan om konflikten mellan Norrland och södra Sverige fortfarande är aktuell, och svarar:

"Jo då. Makten finns ju nere i Stockholm och i Bryssel och det är långt dit ner. Det vi i republiken vänder oss emot är vad vi kallar storsvensken. Ett väldigt bra exempel på det är när man närmar sig Stockholm och det står på stora ljusskyltar: ”Stockholm: the ­capital of Scandinavia”. Undrar vad de tänker om det i Oslo och Köpenhamn? Det är tydligt utslag av den här storsvensken, att slå sig för bröstet och tycka ”fan vad bra vi är”.

Varför bryr sifgEvert Ljusberg om vad de i Oslo tycker? Dåliga slogans för städer är ju aldrig kul, men jag tror knappast att någon blir ledsen av dem.


http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_16398520.asp

En bra artikel om Sverige och artighet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=674014

Simpsons och semester

Snart har jag semester och det ska firas med:

Så här inför semestern har min toleransnivå sänkts rejält. Jag hatar alla med fula dialekter och brytningar som ringer till mig och vräker ur sig duhemter och idioti. Min kollega pratade idag med en mycket upprörd man från Skåne, vars ännu mer upprörda fru hela tiden skrek i bakgrunden att hon skulle ringa polisen. Mannen hade avslutat samtalet genom att skrika "man vinner aldrig någonting, och vinner man något så är det bajs".
Moget hörru.

Emmaboda R.I.P

Det är väldigt sorgligt att Emmabodafestivalen lägger ner. Jag var nästan en veteran med fem år i rad. Sista året jag avr där var jag i och för sig mest sur för att det var lerigt och för att alla var så små. Hade jag vetat att det avr sista chansen att åka dit kanske jag hade hyrt en husvagn och åkt ner och ätit smålandsrullar och tittat på Audionom/1999 och ätit de där frallorna som några lokala barn sålde utanför ingången. Nu blir det inte så. Jag är fullt upptagen med att spela sänka skepp på jobbet i stället. I kväll blir det nog några gravöl på En ljummen i gräset i stället.

Egentligen misstänker jag att nedläggningen av Emmaboda bara är en pr-kupp. Festivalgeneralen säger att han ska starta en festival utan artister. Det var ju vår idé! Vi skulle starta Campingfeztivalen på någon åker i Norrland (ett oexploaterat område). Det skulle kosta typ 300 kronor och våra headlines skulle vara LANGOS, SVENSK POP, OCH WOKAD ÄLG. En klar succé. Vilken äcklig liten punkare skulle betala 1700 för samma sak på Hultsfred, liksom. Det skulle bli en perfekt spinoff på Popaganda.

Semester

På söndag ska jag åka till Norrland. Det tar 9 timmar och 47 minuter.

släktforskning

Min farfar är så gullig. I går fick jag två häften innehållande släktforskning, som han har pysslat med på sin dator. Jag fick en anlista, som utgår från mig, och en stamlista som utgår från min farfars far Arthur Mauritz Allvin. Anlistan går tillbaka till bonden Simme Larsson som föddes 1575 i Ljusdal.

I min anlista kan man läsa att hela åtta kvinnor på min farfars sida har haft förnamnet Gölin. Idag finns enligt Statistiska centralbyrån endast 119 kvinnor med namnet Gölin. Kanske blir det nästa modenamn på nyfödda. Stackars barn.

Sommarprat

Jag anser att Sommar är tämligen överskattat. De flesta som får göra ett sommarprogram saknar förmågan att berätta en historia så att någon annan än de närmast sörjande ska tycka att det är spännande. De flesta berättar bara om sin egen förträfflighet och visar upp en imponerande brist på självdistans. Okej att Mark Levengood gör ett bra sommarprogram, om bl.a. penispasta som är ett intressant ämne, men det är liksom hans jobb att vara mysig och rolig. Det tråkigaste sommarprogrammet jag ahr hört i år är JK:s program. Han pratade om hur dumma alla journalister och forskare var som hade klagat på honom på DN debatt. Det var ju tur för honom att Public service ger honom 90 minuter där han kan få upprättelse och förklara att "det finns en massa dumma människor som ljuger".

Ett annat bisarrt sommarprogram var Mikael Nyqvists program som jag egentligen inte lyssnade på utan bara hörde Mikaels obehagliga väsande röst från mammas radio. Han avslöjade att han var adopterad, och att hans pappa kommer från Italien. Nu lär det säljas ännu fler biljetter till Ladies night, nu när det visar sig att Mikael både har sydländskt påbrå och en trasslig barndom.

Men, det mest märkliga med sommarprogrammen är pratarnas totala ointresse för musik. Jag gissar att de bara lyssnar lite på Vinyl eller Rix FM i bilen mellan olika föreläsningar. Jag har inte bestämt mig för vem av sommarpratarna som har spelat den tråkigaste musiken. Jag tänkte vänta tills sommaren är slut och ge alla pratare en chans. Nedan följer några personer som fått den eftertraktade möjligheten att spela vilka låtar de vill i radio, och ändå lyckats välja låtar som antingen är sjukt dåliga, fantasilösa eller tråkiga:

JK Göran Lambertz. Valde att spela:
Himlen runt hörnet - Lisa Nilsson
Live Tomorrow- Laleh
Captain Nemo - Ace of base (!)
Sol, vind och vatten - Ted Gärdestad
Eternal flames - The Bangles

Anja Pärsson valde att spela följande:
Eye of the tiger - Survivor
"VM-låten"
The Best - Tina Turner
De' ä bar' å' åk' - Alpina Skidlandslaget

Michael Treschow har nog inte så mycket tid över. Han spelade:
Fröken fräken - Sven-Ingvars
Du måste finnas - Helen Sjöholm
Circle of life - Elton John
Ta av dig skorna -Povel ramel

Camilla Läckberg valde följande hits:
Tycker om när du tar på mig - Per Gessle
Over the rainbow
Every breath you take - The police
Love hurts - Nazareth
Tears in heaven - Eric Clapton
Respect - Aretha Franklin

Ska våra licenspengar användas till sådant här o.s.v

Elräkning

Jag har precis pratat med Fortums kundservice. Jag började med att vara trevlig och korrekt, för eftersom jag själv jobbar på kundservice vet jag att de som är trevliga och korrekta får ett bättre bemötande. Men eftersom Fortum-killen visade sig vara en idiot på ett idiotföretag var jag i stället väldigt otrevlig. Det hela handlade om att de skickar ut sjukt konstiga fakturor och att de ska betala tillbaka 450 kronor till mig. På fakturan står det "Att återfå senast den 25 juli", men Fortumkillen förklarade att det gällde ju inte nu, eftersom jag hade betalat in samma belopp (eftersom jag hade fått en sådan faktura tidigare, och som en god samhällsmedborgare betalar man ju sina räkningar, men det var uppenbarligen fel av mig), så nu får jag inte tillbaka pengarna förrän i slutet av augusti. Jävla eljävelföretag, ni sabbar min månad. Jag behöver de där pengarna. Jag ska ju köpa mat och öl och klippning.

Trädgården

I veckans nyhetsbrev från trädgården finns det sju särskrivningar och nio stavfel. Dessutom använder de Comic sans! Det, om något, är ju en anledning att inte gå dit i helgen.

människor och deckare

För två veckor sedan läste jag Stieg Larssons Män som hatar kvinnor. Jag brukar läsa ca två deckare om året och har egentligen inget till övers för genren. Min mamma, som läser många deckare och många andra böcker också, har sagt att Stiegs deckare är kvalitetsdeckare, så jag gav honom en chans. Eftersom halva Sverige har läst nämnda bok trodde jag att det kunde bli ett samtalsämne. Lite som när man kan diskutera melodifestivalen på jobbet, eftersom alla har tittat. Jag gillar ju inte sport, så jag kan aldrig diskutera det med någon.

Problemet är att jag bara har träffat en enda person som har läst boken. Mina vänner och bekanta har ju alldeles för god smak för att ens fundera på att läsa en deckare. Det visste jag ju innan. Det var ingen nyhet.

Men jag blev förvånad när jag märkte att ingen på mitt jobb heller hade läst den. Jag gjorde ett försök att prata lite med en kollega i fikarummet. Jag frågade om han hade läst boken och han svarade "nej, jag läser inte böcker". Nähä.

Det är ju bara att inse. De samtalsämnen som funkar på jobbet är:

Vad man med sig för matlåda
TV
Vad som spelas på RIX FM
Melodifestivalen
Småbarn
Kollektivtrafik
Räntor och lägenheter

I går satt jag i fikarummet och läste en bok och då kom en snäll kollega fram och frågade vad jag läste. Jag visade min Fågelbovägen 37 och hon frågade vad det var för sorts bok. Eh, det är en vanlig bok, sa jag. Vad ska man säga, liksom. Den finns i alla fall vid kassan på Konsum, så den är i alla fall rätt vanlig.

sommarjobb

jag är på jobbet och det finns ingenting att göra. det kan ju låta som ett rätt slappt sommarjobb, men för att citera pär: "det finns en gräns för hur många gånger det är roligt att googla sin farmor".

Saker jag gör på mitt jobb:

lyssnar på p3
kollar efter lägenheter i bostadskön
kollar efter nya jobb
läser alla blogggar som finns
jobbar lite
loggar in på forumet (ca 30 gånger om dagen)
läser dn
dricker te
dricker kaffe
äter frukt
faxar
registrerar
pratar med Rune, Ulla, Gun, Knut eller någon annan 65-plussare i telefon
tittar på klockan

Eftersom mitt tålamod inte riktigt matchar buss 160 brukar jag cykla så mycket som möjligt. Tidigare hade jag en fantastiskt fin Monark Classic som jag köpte från en baklucka i Trångsund. I maj blev den stulen från min trappuppgång. Jag blev väldigt ledsen, dels för att jag blivit av med mitt färdmedel, dels för att jag inte hade något kvitto och inte kunde få ut några pengar från min hemförsäkring.

Nu använder jag Roberts gamla cykel. Den är tydligen ihopsatt av delar från olika cyklar som Roberts pappa har hittat i olika diken i Jordbro. Den ser helt okej ut, och är målad och har cykelkorg. Tyvärr sitter de olika delarna inte ihop särskilt bra och känslan av att färdas på en potentiell dödsfälla är ganska påtaglig när jag cyklar över Slussen på mornarna.

Ett problem med cykeln är att sadeln sakta åker ner när man sitter på den. Ungefär en gång i veckan brukar jag tycka att det går väldigt trögt att cykla och jag brukar då bli bitter på min dåliga kondition. Efter ett tag inser jag att det är sadeln som har åkt ner och att jag inte kan sträcka ut benen ordentligt, och att det är därför som alla cyklar om mig på Årstabron.

Vad jag vill komma till är alltså att jag behöver en ny cykel. Tyvärr är det mycket jag behöver, och tyvärr hade jag 500 kronor kvar när räkningarna var betaladfa den här månaden. Min lista på saker jag behöver / vill ha börjar bli väldigt lång och jag ser ingen lösning i sikte. Just nu är högsta prioritet en ny frisyr.