Fyrfest på Stora Karlsö

Hängde med fågelforskare och sillgrisslor i helgen. På lördagkvällen drack vi portvin i öns fyr och kollade på solnedgången.

Gif-cred till Robert.

Min odlingsförebild

Jag har hittat en odlingsförebild. I ett avsnitt av Studio PSL berättade musikjournalisten Elin Unnes att hon har en odlingsblogg. Detta kollade jag såklart upp och det visade sig att Elin har en väldigt sund och bra inställning till växter. Läsare som hittar till bloggen möts av beskedet "OBS! Blommor som inte går att äta är töntiga. Här ägnar vi oss åt grönsaker."

 I en intervju i tidningen Allt om trädgård säger Elin:

"Jag gillar inte att många trädgårdsbloggare reducerar växer till pynt. Jag drunk­nar i alla spetsgardiner, blomster­arrangemang och flätade hjärtan av mossa och äpplen. Det är så puttinuttigt. För mig är växter någonting mäktigt och odling ­något ganska brutalt."

Elin var tidigare chefredaktör på Vice och "brukade inte kunna tänka på nåt annat än korrfel, missnöjda annonsörer och en redaktör som rökte för mycket crack." Jag har förvisso inte ett i närheten så häftigt jobb som Elin, men jag ägnar också väldigt mycket energi åt korrfel och annonser.

"Sen fick jag en kolonilott och nu kan jag inte tänka på nåt annat än odling. skriver Elin. Jag är helt säker på att odling är bra för själen. Att utrota  maskrosor och kolla på frön som gror är utmärkt terapi för människor med överhettade hjärnor och begynnande gamnacke.

Dessutom är det kul att läsa om någon som på fyllan har beställt en odlingspyramid för 2000 kr på internet. Det är ganska långt ifrån Ernst. Fast han kanske inte odlar, bara snickrar.

Elin Unnes på sin odlingslott

Odlingspeppen

Sedan några år tillbaka är jag odlingsfantast. Det började med att jag skaffade en lägenhet i Årsta med oproportionerligt stor uteplats. Där började jag gräva ner det mesta och blev lite besatt. Jag hade en tomatdjungel och persilja som överlevde vintern.

Förra året skaffade jag en kolonilott i Skarpnäck. Den var i katastrofal skick, så stora delar av sommaren gick åt till att gräva upp maskrosor.

Men i år! I år ska jag bli självförsörjande på allt, nästan. I söndags tryckte jag ner de första fröna i jorden
och det har redan börjat gro. Om någon månad kommer det troligen ha gått över styr och jag kommer ha jord och plantor i hela lägenheten. Men än så länge är det hanterbart hopp om våren och livet i några plastlådor på fönsterbrädan.

Bröli och klassamhället

Blir väldigt glad när jag läser att Erik Haag sprider klasshatet till yngre åldrar med serien Pappas pengar. Att Olof Wretling spelar den odräglige sonen Bröli gör inte saken sämre.

Vi som är lite äldre än Barnkanalens egentliga målgrupp minns verklighetens Bröli från Expedition Robinson. Bratkillen Jan "Bröli" Dinkelspiel blev mest känd för ett tårfyllt telefonsamtal hem till mamma.

Och som av en händelse är Bröli intervjuad i Dagens DN. Han är nämligen Sverigechef på Nordnet. Tänk, vilket oväntat yrkesval!

När katastrofen inträffar

Egentligen är det ingen idé att rasa över Per Ström. Man blir bara väldigt matt och han kommer att fortsätta vara kränkt.

Idag är Per ledsen över att kvinnor får gå av båtar före män när det inträffar en olycka.

"Den här fartygskatastrofen har gjort en sak väldigt tydlig – män och kvinnor är inte jämställda på ett fartyg. Det är män som i första hand förväntas riskera sina liv när saken ställs på sin spets. Mäns liv är mindre värda än kvinnors liv. Inte mycket verkar alltså ha hänt sedan Titanic gick under - tyvärr."


Kanske var det detta kaptenen hade i åtanke när han lämnade Concordia och vägrade återvända för att rädda liv.

Och visst, kvinnor och barn-principen känns ju rätt förlegad. Jag föreslår därför en ny prio-ordning vid katastrofer:

1. Barn
2. Sjuka
3. Resten
4. Per Ström