Eftersom mitt tålamod inte riktigt matchar buss 160 brukar jag cykla så mycket som möjligt. Tidigare hade jag en fantastiskt fin Monark Classic som jag köpte från en baklucka i Trångsund. I maj blev den stulen från min trappuppgång. Jag blev väldigt ledsen, dels för att jag blivit av med mitt färdmedel, dels för att jag inte hade något kvitto och inte kunde få ut några pengar från min hemförsäkring.
Nu använder jag Roberts gamla cykel. Den är tydligen ihopsatt av delar från olika cyklar som Roberts pappa har hittat i olika diken i Jordbro. Den ser helt okej ut, och är målad och har cykelkorg. Tyvärr sitter de olika delarna inte ihop särskilt bra och känslan av att färdas på en potentiell dödsfälla är ganska påtaglig när jag cyklar över Slussen på mornarna.
Ett problem med cykeln är att sadeln sakta åker ner när man sitter på den. Ungefär en gång i veckan brukar jag tycka att det går väldigt trögt att cykla och jag brukar då bli bitter på min dåliga kondition. Efter ett tag inser jag att det är sadeln som har åkt ner och att jag inte kan sträcka ut benen ordentligt, och att det är därför som alla cyklar om mig på Årstabron.
Vad jag vill komma till är alltså att jag behöver en ny cykel. Tyvärr är det mycket jag behöver, och tyvärr hade jag 500 kronor kvar när räkningarna var betaladfa den här månaden. Min lista på saker jag behöver / vill ha börjar bli väldigt lång och jag ser ingen lösning i sikte. Just nu är högsta prioritet en ny frisyr.
3 kommentarer:
Hur cyklar du till Slussen? Jag tycker både att götgatan och Hornsgatan är skitläskiga att cykla.
jag brukar cykla götgatan på väg till stan för att slippa dödsbacken upp till årstabron. på väg hem från stan brukar jag cykla hornsgatan för att slippa dödsgötgatsbacken (lutningen på backen och alla vägarbeten och alla störiga flanörer som går mitt i cykelbanan och kollar i skyltfönster.
man vänjer sig rätt fort vid att cykla på götgatan och hornsgatan, fast på götgatan har vägförvaltningen (?) tagit bort cykelfälten, och det är väldigt störande. dessutom finns det en spricka i vägen vid korsningen götgatan/folkungagatan som troligen är livsfarligt om man cyklar ner med hjulet där.
Ja, jag menar ju det: mycket döds- och livs-prefix.
Jag leder min cykel i dödsmördarbacken till årstabron (som också har fått en alldeles egen vägarbetsgrav) och imorse cyklade en cykelbyxprydd(?) man framför mig som också hoppade av cykeln och ledde den där! Då kände jag mig inte riktigt lika dålig längre.
Skicka en kommentar