Jämtland

På söndag ska jag åka och hälsa på min släkt i Jämtland. Jämtland är känt för Storsjöodjuret, att de har bildat en republik med egen president och flagga och för älgar. Jämtland är, enligt mig, urtypen för hela Norrland, det finns mycket skog, men inte så mycket social kompetens (social kompetens kanske är ett väldigt uttjatat begrepp, men när man pratar om Norrland är det andvändbart). I Jämtland existerar inte artighet och hyfs. I Jämtland frågar man inte andra om vad de exempelvis gör på jobbet, hur det går i skolan o.s.v. Allt som kan vara lite svårt att förstå eller som ligger utanför Jämtlands gränser är ointressant. I Stockholm avskaffades jantelagen kanske på 50-talet, men i jantelagens hemvist lever och frodas den.

I dagens SVD intervjuar Vapnet-Martin Jämtlands president Evert Ljusberg. Evert Ljusberg får frågan om konflikten mellan Norrland och södra Sverige fortfarande är aktuell, och svarar:

"Jo då. Makten finns ju nere i Stockholm och i Bryssel och det är långt dit ner. Det vi i republiken vänder oss emot är vad vi kallar storsvensken. Ett väldigt bra exempel på det är när man närmar sig Stockholm och det står på stora ljusskyltar: ”Stockholm: the ­capital of Scandinavia”. Undrar vad de tänker om det i Oslo och Köpenhamn? Det är tydligt utslag av den här storsvensken, att slå sig för bröstet och tycka ”fan vad bra vi är”.

Varför bryr sifgEvert Ljusberg om vad de i Oslo tycker? Dåliga slogans för städer är ju aldrig kul, men jag tror knappast att någon blir ledsen av dem.


http://www.svd.se/dynamiskt/noje/did_16398520.asp

En bra artikel om Sverige och artighet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=531&a=674014